Förra helgen, utan av någon speciellt anledning bjöd Mattias ut mig. Vi satt i timmar och pratade om allt och ingenting och samtidigt bara njöt av varandras sällskap medan varmrätten kom efter att förrättet ätits upp. Det finns ingen annan som får mig att må så bra som han gör. Jag vet inte hur han gör det och kanske vill jag inte heller veta det. Men tillsammans med honom känner jag mig fullständigt hel.