Jag slås varje gång hur litet Kalmar är när jag kommer hem. Varje gata och hörn har något nostagiskt minne med sig, på stan hejas det på bekanta och det finns kanppt ett fik jag inte druckit kaffe på. Det var här Mattias och jag träffades och det var här som allting började. Det blir kanske lite mindre för varje gång jag kommer hem men det gör mig ingenting. Det har aldrig varit så betydelsefullt att komma hem eller gjort mig så varm i hjärtat som den här julen. Nu är jag påväg hem för jobb på Annandagen men jag har fyllts med så mycket kärlek och värme. Att få träffa barndomsvänner och bästa vänner, gosa och leka med ny små liv och umgås varje kväll med mina och Mattias föräldrar som det vore vardag. Det är inte många gånger under året vi hinner ses men de få gångerna betyder allt. Det slog mig att det är inte alltid de mest betydelsefulla händelserna eller bilderna som visas på sociala medier, för många gånger hinner det inte tas fram någon kamera eller så blir bilderna inte "tillräckligt bra". Det är inte lätt att ta den perfekta bilden med små barn som springer runt eller för att det skrattas för mycket för att alla ska vara nöjda. Men jag kunde inte låta bli att göra ett collage, de kanske inte är den bästa kvaliten eller hundra fokus (vilket jag annars är hopplöst noga med..) men för mig är det helt perfekta! God forsättning alla ni :)