8 mars 2018

Reflection

General

 
Så dem senaste veckorna har status på mig varit - orkeslös. Jag har gått från att vara glad, taggad och igång en hel dag till att när jag väl kommer hem andra dagar har jag mest bara velat sova. Jag har knappt orkat ta tag i saker och bloggen behöver vi inte ens prata om. Jag vill så mycket, men jag orkar inte. Efter att mormor gick bort för en vecka sen har jag bara fortsatt att köra på. Men vet ni, idag när jag vaknade kändes det bättre än vad det gjort på länge. Det känns som det lättade lite efter igår när jag fick sätta mig ner, andas och skriva. Imorgon kommer mamma upp till Stockholm också vilket kommer ge så mycket energi. En helg bara hon och jag och som vi ska pyssla om varandra med att gå på spa, äta gott och umgås ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det har verkligen gått i ett sen vi kom hem från Vietnam och resan från Vietnam blev Vietnam-Stockholm-Kalmar-Köpenhamn-Stockholm. Men just när tillfällen kommer när det är auditions för flera olika dansjobb, callbacks och gallring som jag går vidare från, är allting värt det. I år blev det inget Wallmans men jag väntar svar från ett annat jobb. Keep your fingers crossed! I Kalmar firade vi min lillebror som fyllt 25-år med överraskningsmiddag och det blev så lyckat. Sen dess har jag assisterat Malaya på flera av hennes klasser med andra och tredje året på Balettakademien, fått hjälpa till att gestalta material och koreografi, gjort fyra auditions och resten av tiden jobbat extra på Åhlens. 
 
Men mitt i all den här sprudlande glädjen har min mormor blivit allt sämre. Det har varit en sjuhelsikes period med ovisshet, med strålning och brutna ben. Sjukhus hit och dit och när mamma väl ringer och säger att mormor aldrig mer kommer komma hem då brister det. 
 

"Nu har det gått en vecka. En vecka sen jag fick säga hej då till dig. Mormor jag saknar dig så mycket att det gör ont. Vem ska jag nu dricka kaffe med socker med som du lärt mig? Mormor har betytt allt för mig och att jag har fått växa upp med både mormor och morfar bara en cykeltur bort kommer jag ha med mig resten av livet. Kärleken till mormor och vad hon har betytt för mig är obeskrivlig. 

Hon har varit min bästa vän, hon har alltid trott på mig när jag själv kanske inte gjort det, en mycket envis kvinna, helt makalöst duktig på matlagning och framför allt såser med den hemliga ingrediensen grädde (mycket grädde), en som lärt mig att vara ärlig, alltid varit den som hörts mest i ett rum fullt med folk, den starkaste personen jag känt, hon som med tålamod försökt lära mig att sticka, en som alltid fått mig att skratta, min inspiration och förebild. Min mormor, som i slutet slogs av motgångar efter varandra men som aldrig slutade se allting med positiva ögon. Nu är du äntligen tillsammans med morfar igen - Efter 60 år som gifta. Mormor jag älskar dig! 

Mormor och jag hälsar till alla våra vänner, alla som vi känner "